Att få höra om vinstintressen som utarmar journalismen som yrke gör mig väldigt ledsen. Så många människor som arbetar med något som bara är en upprepning av något redan skrivet.. Det känns som ett gigantiskt slöseri med energi som kunde användas till något bättre. Jag tror att journalister som får söka efter egna nyheter och sedan förmedla dessa på ett bra sätt, blir stoltare människor som skapar en stolt yrkeskår. En stolt yrkeskår gör ett bättre arbete.
Siffror som säger att 80% av nyheterna är en upprepning och att en stor del är material som inte är källgranskat av skribenten, sänder kalla kårar genom kroppen. Det blir ju oerhört lätt att journalisterna går i maktens koppel om det är så. Det finns ingen tid att källgranska, nyheten skall ut om fem minuter. Skriv så datorn glöder. Här är nyheten du skall skriva om!
Jag känner ingen oro precis just nu för att nyheter censureras. Det skrivs om allt möjligt. Människor i västvärlden får skriva om allt möjligt. Någonstans har det skrivits och publicerats. Men var? Var någonstans står det som är viktigt?
När jag läste om kroppsspråk och kommunikation fick jag veta att de intryck vår kropp tar emot ( syn, hörsel, lukt och känsel ) och bearbetar har ökat tusenfallt de senaste 100 åren. Vi väljer ( eller struntar i ) automatiskt bort 99% av dessa. Men den kvarvarande procenten för ändå med sig väldigt mycket information som vi skall bearbeta. I denna informationsvärld är det svårt att veta vad som är sant eller falskt, viktigt eller oviktigt. Då tror jag att det är väldigt lätt att det som står i många tidningar, och dessutom pratas om i radio och tv blir det som är sant. Det blir också det som människor pratar om vid snabba möten eller fikapauser. Det möter inget motstånd att prata om något som redan sanktionerats i medierna.
Så just nu jobbar journalisterna och konsumenterna av det skrivna ordet åt samma håll. Den platta konsumtionsvärlden där vi inte behöver vara obekväma när vi möter andra människor. Det är för korta och snabba möten. Ingen har tid att lyssna. Det är bäst att säga nåt som alla vet är sant, få en jakande nick och skynda vidare.
Vad skall vi göra då?
-Vi får skärpa till oss allihop och våga ta oss tid att prata om allvarliga och roliga ämnen. Då vet journalisterna att de har intresserade läsare och läsarna förstår att journalisterna arbetar för deras skull. Var det så enkelt? Ja!
Pjotr.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Oj, vad ditt inlägg gick rätt på kärnan i ett av samtidens problem. Att vi ska ha så förbålt bråttom jämt. Allt ska slarvas förbi och vara konformt. Så trist, så enfaldigt! Fram för originaliteten som Rosenberg pratar om i sin bok "Tankar om journalistik". Och gör som Hemingway, finn den egna stilen och skapa koncentrat av nyheter. Med modernt språk kanske vi ska winzippa nyheterna och mediekonsumenten får det stora nöjet att packa upp zipfilen.
/madde s
Du skriver om hur diskussionen kring nyheter och omvrälden bara har blivit en kort enkel upprepning av vad som har stått i dagens tidning. Jag håller helt och hållet med dig. Vi har slutat komma med egna inlägg och fikarasterna har mer blivit en tävling i att ha hunnit läsa längst i punkt.se på bussen till jobbet/skolan än ett faktiskt forum.
Jag tror att vi har oss själv att skylla för detta. Hade vi hellre pratat, läst och diskuterat viktigare saker än fredagens Let's dance hade tidningarna skrivit om det istället. Men de måste skriva vad vi vill läsa för att kunna skriva något överhuvudtaget, därför blir det mer britney och mindre politik.
/Fredrik
Att man inte kritiskt granskar det som medie förmedlar. Det är nog ofta så som du säger, man talar om det som man hört på radio osv. Det är lättare så. Jag tror nog att media gärna tar upp sådant dom "vet" att folk vill höra eller är lätt att förmedla. Det är lättare att skicka ut en nyhet om valet i USA än om en cyklon i Burma. Vad är hönan och vad är ägget, hur vet dom att folk är mer intresserade av valet i USA? det finns ju onekligen fler nyheter därifrån.. dom gör det enklare för sig själva...
Skicka en kommentar